Kanske hajar någon till inför rubriken men ta det lugnt – det här inlägget kommer inte att handla om personer (förresten har jag inga falska vänner, vare sig svenska eller norska – vad jag vet), utan om speciella ord som förekommer i flera språk. Man brukar beteckna ord och uttryck som förekommer i flera språk och som har olika betydelser i de språken som falska vänner. Om man inte känner till dessa kan det ibland ställa till det för en, och jag tänkte här ge några exempel på sådana falska vänner i svenska och norska.
    Den kanske mest kända är ordet rolig, som på svenska betyder kul, skojig men på norska lugn och stillsam. Man kan ju fråga sig hur det kan komma sig att ordet har så olika betydelser i två språk som är så nära släkt. Faktiskt är det så att den ursprungliga betydelsen i fornnordiska är ”lugn”, och att det på svenska har blivit en betydelseförskjutning till det som vi har i dag. Varför det är så kan man ju undra. Så det är alltså 1-0 till Norge, precis som det brukar se ut i skid-VM. Lustigt nog är orolig på svenska just ”icke-lugn”, och inte ”icke-kul”, så särskilt logiskt kan man inte säga att det svenska språket är på den här punkten.
    Ett annat exempel är ordet rar som på svenska betyder sällsynt, men också snäll och älskvärd. På norska har rar betydelsen märklig och säregen. Ursprunget till ordet är latinets rarus som betyder sällsynt, så kanske kan svenskan kvittera till 1-1 här, även om man kan dra paralleller mellan sällsynt och märklig ibland. Det verkar dock lite långsökt med en dubbel betydelse av sällsynt och snäll i svenskan ­– eller kanske ändå inte?
    Det finns fler roliga (roliga på svenska!) exempel, som artig och fyr. Säger du ”det var en artig fyr” på norska menar du inte att Långe Jan är hövlig (även om fyr kan vara ett sådant där ljustorn vid kusten på norska också), utan du menar troligen en kille som är en trevlig eller lite udda typ. Det ska sägas att ”en fyr” kan vara ”en kille” på svenska också, men det används inte så ofta i den betydelsen. Säger du på svenska ”han är en stygg pojke” så tror nog din norske vän att du tycker att pojken är ful, men du menar nog att pojken är elak istället. Går du in i en norsk butik och vill titta på en kjol, så kanske de tar fram en klänning (kjole på norska). 
    Om du berättar något riktigt otroligt för en norrman och han undrar om du ”spöker” så undrar han nog (troligen) inte om du brukar dra på dig ett lakan och skrämma folk på nätterna, utan om du skojar med honom. Som svensk kanske du ställer dig frågande till varför någon skräckslaget skriker ”en slange, en slange!” – hur kan någon vara rädd för en slang? Men det är nämligen så att i Norge är en slange en orm.
     Ja, så där kan man hålla på…så det är inte så konstigt att vi bland har lite svårt att förstå varann. Det vore kul om du som läser det här kan komma med fler exempel på falska vänner i svenska och norska, eller något annat skojigt om de båda språken. 
    Till sist ett varningens ord till mina svenska vänner. Om en norrman frågar dig på måndag vad du gjorde i helgen, så bör du akta dig för att svara ”Åh, jag har pulat med lite av varje”. Det kan nämligen kosta dig ditt eventuellt goda rykte!

Trevlig helg!